Right back to it

Att komma tillbaka till USA efter en vecka i Sverige kändes mer naturligt än att komma tillbaka till Sverige efter ett år i USA. Här kan man vara toktrevlig när man beställer saker utan att folk kollar på en som att man driver. Man får inte dörrar i ansiktet för att folk ser till att hålla upp den om det är så att man kommer bakom en. Man kan hälsa på en främling utan att de ser tokbesvärade ut haha.

 

Har pratat America's körkortbok med min pappa senaste dagarna i Sverige. Han ville gärna se den själv så skickade hem den till Sverige nu haha.

Chloe kom in i mitt rum på måndagmorgonen och väl uppe så kunde jag inte gå till sängs längre. Jag tog mig ner och hjälpte min värdmamma med morgonfixet och träffade kidsen igen. Precis som att man inte varit borta typ.. Förutom att hejet på morgonen är lite mer energiskt haha :) De tog sig iväg och jag packade upp och började också att slänga ner sommarkläder och klänningar i en vacuumpåse som jag stoppade i väskan. Bara sådär var första grejen till Philadelphia packad. Oh my! Är faktiskt rätt så positiv till packningen där. Känns som att jag kommer få med mig allt. Kanske. Förhoppningsvis...

Fick det här fina smyckesträdet av Sofie och Monia som fick lite hängandes i sig när det landade på min byrå! :) 

Skolkön. Som jag inte har saknat den haha. 

Hämtade upp kidsen som vanligt. När vi kom hem från skolan så var Dave där! Så kul ju! Kidsen var glada över det så vi röjde runt innan jag tog tjejen till hockey och sen fixade läxor med 7-årignen då jag var hemma igen. Kan det bli mer vanligt? Hämtade tjejen från hockey igen och kidsen åt sen och vid 7-tiden så var det dags att ta 13-åringen till hans hockeyträning. Jag och Dave tog oss efter det ut för att äta och sen hämtade upp 13-åringen igen. Mycket åkande! Och... Det var något jag behövde bli van med igen. Att köra automat efter att ännu en gång blivit van med att köra manuell. Bilen jag har här är så himla lätt att köra typ. Den bara rullar. Bara sådär... Inge dragläge, ingenting haha.

När vi väl kom hem så tog sig Dave hem till sig och jag krashade tillslut i sängen. Något som var himla lovande var i alla fall att man lider av typ 0 jetlag. Ställde inte om till Sverigetid märkvärt vilket är värt nu!