söndag 22 mars 2015

Come away with me tonight

En alldeles strålande fredagskväll hade jag. Hämtade upp Kerstin vid 8.30 tiden, vi tog oss sen och hämtade upp hennes Österrikiska kompis Christina. Tillsammans tog vi oss till bio där vi träffade Patricia och franska Lise. Det var dags för Insurgent!

Biosalongen var toklyx! Stolarna var feta fåtöljer där man kunde anpassa både fot- och ryggstöd. Man satt ju som en kung! Filmen var för övrigt också väldigt bra haha! Stordiggade den väldigt mycket!

Idag var jag såååååå glad då jag för en gångs skull kunde sova ut men det blir ju inte alls som planerat. Vaknade vid 8-tiden pigg och energisk så jag förvånade både mig själv och Kerstin med att ta mig till gymmet igen haha. Femte gången denna vecka. Musklerna gjorde väldigt ont, jag var väldigt trött och har även lite förkylningssymptom som spökar men dit tog jag mig i alla fall. Började lite långsamt med 30 min cardio innan Jaquline kom dit och gjorde mig sällskap. Vi körde ytligare en timme på löpbandet innan det blev lite brännande stryka och strech på det. Mitt lugna pass blev inte allt för lugnt i slutändan alltså men min kropp kändes bra mycket efter än innan, så glad var ju jag över det! Lämnade gymmet två timmar och en kvar efter att jag kommit dit. Det var produktiv tid mest hela tiden också. Lite klapp på axeln sådär.

Hem och fixa innan jag hämtade upp Jaqueline och vi tog oss till Hope's Cookies vilket är ett ställe med bara en massa kakor... Mumma haha............. Vi satt där i TIMMAR och pratade. Efter ett tag var Sydafrikanska Alexandra helt plötsligt också där och joinade oss. Slutade med att vi även hade middag där... Nu snackar vi alltså om att jag hämtade upp Jaqueline vid halv två tiden och vi lämnade Hope's Cookies först vid halv 8. Vi satt alltså där i cirka 6 timmar haha! Mysigt var det i alla fall!

Vi började med att prove en muffin...

För att sen gå vidare till kaka...

... Och sen äta pizza.. Så kan väl egentligen bortse från att vi gymmade imorse haha. 
Kom hem och mina förkylningssymptom gör sig påminda. Är så täppt i näsan och fryssen så blir en tidig kväll här borta. Ska bli skönt det med. Imorgon så ska jag ta mig upp för frukost i Philly med lite au pair tjejer då det är Angela's birthday. Mys!

Självklart tänker jag väldigt mycket på framtiden nuförtiden. Jag vet inte riktigt vad den kommer bjuda på men vad jag vet är att jag egentligen inte vill göra någonting som kan ses som ordinärt. I alla fall inte än. Jag hittade en länk till den här videon och tittade på den idag:



Det kanske är jättecorny men denna träffar mig på lite olika plan. Kanske är supernaiv som tror att jag kommer kunna göra någonting som är nytt och annorlunda från vad någon annan gjort innan mig. Eller det egentligen inte min mening heller, jag vill inte göra någonting nytt, jag vill bara göra någonting som gör mig lycklig, och det är kanske inte nödvändigtvis det som ses som "vanligt". Jag känner att det är då jag kommer lära mig allra mest, där jag kommer vara lyckligast. Varför begränsa mig själv så mycket och håller tillbaka mig själv så mycket?

Livet är så jäkla svårt. Eller egentligen så kanske det inte är det.. Jag skulle mycket väl kunna åka hem till Sverige, komma in på min utbildning, studera, börjar jobba, starta familj, resa några veckor per år, allt det där som är "vanligt". Och egentligen så är det väl ett sånt liv som jag alltid har sett upp till och strävat emot. Av någon anledning har så himla svårt att se mig själv där än dock. Att åka hit USA har varit ett lyckorus, det har varit så otroligt kul. Jag lär känna nya människor, sett nya platser, upplevt nya kulturer, det har varit en sån otrolig upplevelse. Och tanken på att jag har möjligheten att göra någonting liknande även i framtiden, det gör mig så himla exalterad. DET gör mig taggad på vad framtiden har att ge mig.

Det som får mig att tänka två, tre, tio gånger är dock att vart jag än vänder mig möts av skeptiska  ansikten som säger att "är det inte dags att komma igång med pluggandet nu?". Det ger mig dåligt samvete, det får mig att tänka om, och om och om och efter ett tag så blir det att jag begränsar mig till det alternativet. Men är det verkligen det jag vill? Skulle livet vara så himla hemskt om man tar lite extra tid innan man rör sig mot det där "vanliga"? Jag vill inte göra någonting super ordnat med mitt liv än, varför har jag så himla bråttom mot det? Jag menar... Om jag skulle plugga så skulle väl det vara för att jobba mot förutsättningar som skulle ge mig ett lyckligt liv, men om jag har en idé av vad som kan göra mig lycklig nu, borde jag inte köra på det?

Det här är tankar som är mitt huvud dagligen. Jag vill inte känna att jag svävar på moln och har orealistiska planer, men det tycker inte heller att det är. Det är inte orealistiska planer, det är något som skulle göra mig väldigt lycklig. Bara för att jag inte ambitiöst rent akademiskt just precis nu betyder det väl inte att det inte är ambitiös alls? Det kanske bara är så att jag har ambitioner inom någonting annat...

Vem vet egentligen? Jag måste börja fundera ut det här...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar