Vilken lugn start på tisdagen jag haft. Jag jobbade som vanligt imorse och tog sen också kiden till skolan då min värdmamma var lite sen med morgonrutinerna.
Tog mig efter det till gymmet och körde på som vanligt. Tog mig vidare till bagelstället för viktig inhandling av bagels innan jag tog mig hem och.. Det är det jag sysslar med precis just nu!
Efter några nästan konstant upptagna dagar har jag istället haft otroligt mycket fritid idag. Rätt så skönt har det varit faktiskt.
Har haft tid att tänka. En massa. För jag har ju som sagt blivit en sån himla hippie på senaste och ser lycka i allt jag gör.
Idag slog det mig lite extra att jag snart är på hemgång. Folk kan ju tänka att det kanske inte är snart men jag menar... Jag har 98 dagar kvar i Staterna. Det kommer springa förbi som aldrig förr. Rätt så sjukt egentligen... Vilket jäkla resa man varit på. Jag kan inte hitta något annat passande ord än att jag är blessed. Jag är bara så himla belåten med livet just precis nu.
Folk säger ju så ofta att "jamen du kommer väl och hälsar på?" och.. Det är ju självklart att jag gör det men det är också lite det som är grejen. Jag har vänner här (som faktiskt inte är au pairer och "tillhör" livet här borta), jag har familj här, jag har ett liv här, och oavsett hur många gånger jag kommer och hälsar på i framtiden så kommer det endast vara korta perioder. Jag kommer inte att komma tillbaka hit för att bo under en längre tid. I alla fall inte vad jag vet om i nuläget. Jag är inte jättetaggad för tillfället då jag har det så bra och mysigt här borta. Vetskapen om att jag har fina vänner och familj hemma som väntar är väl det som gör det bearable att ens tänka tanken.
På gymmet idag skenade tankarna iväg mellan lyftandet. Jag åker ju som sagt hem men INGENTING säger ju att det behöver vara någonting dåligt egentligen. Man behöver man ju sluta ett kapitel i livet för att starta ett nytt, och förändring behöver ju inte vara någonting dåligt. Det har faktiskt för det mesta enbart inneburit bra saker i mitt liv. Givetvis kämpigt och lite läskigt, men otroligt belönande i slutändan.
Jag har träffat så otroligt mycket människor från olika skeden i livet här borta. Det var varit på tåget, i skolan, på gymmet, i matbutiken, på resor, på konserter, i biosalonger, på sportevent, överallt. Barn som äldre. Det har varit så givande och jag önskar, jag önskar, jag önskar att jag kommer kunna hålla igång den motivationen och positiva attityden till livet som jag har nu. Jag önskar att jag kommer kunna bidra med saker i framtiden, att jag ständigt kommer kunna hitta nya saker jag är bra på men som jag också kan utveckla, att jag kommer skapa nya, fina minnen vart jag än tar mig. Jag önskar att jag kommer ha sämre, kämpiga dagar så att jag kan uppskatta de bra och givande dagarna så mycket mer.
Nu är det dags för hippie-Angelica att sluta vara så blödig och hitta någonting produktivt att göra. Fast egentligen så slutar jag aldrig vara blödig längre. Det är som en del av mig jag lär mig att uppskatta. Det finns ju alltid någonting att vara glad över. Allt handlar om perspektiv. Vill du vara negativ är det up to you, men jag har bättre saker för mig!
Over and out from Yours truly,
Angelica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar