Framme hos familjen

Dessa senaste timmar har varit igång men samtidigt väldigt lugna och sköna.

Jag är framme hos min värdfamilj och bara det känns alldeles galet!

När jag skrev det tidigare inlägget satt jag i hotellobbyn på Doubletree by Hilton. En efter en droppade Au pairer av och helt plötsligt var det MIN värdmamma och MINA två värdpojkar som kom in genom dörrarna. Det var tack och lov inte så himla awkward som jag var rädd för att det kunde blivit haha! 

In i bilen lastade vi väskorna och off we went. Bilen var ju så mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Ska bli sååå kul att få köra den! De hade till och med programmerat in alla kompisars adresser i GPSen så jag bara ska kunna ta fram de och åka vid playdates och liknande. Hur smidigt?!

Vi tog oss till en butik där vi köpte lite saker jag behövde som schampoo och balsam...  Schampoo och balsam är onödiga kilon man inte har när man reser såhär så jag hade småflaskor med mig för att klara orienteringen. Vi tog oss sen vidare till värdtjejens hockeymatch. Jag trodde vi snackade ishockey här för det visste jag ju att hon spelade men nej nej, det var field hockey. Praktiskt taget innebandy på en gräsplan med lite influenser av hockey. Bara där har jag allts nu sett någonting nytt. Vi stannade bara där ett kort tag. Det var för "kallt" (i jämförelse med det Sverige som jag lämnade så är det fortfarande rätt behagligt här) så vi åkte hem. 

Väl hemma så fick jag fick en rundtur i huset som för övrigt är ENORMT! Jag tappade helt bort vart jag var någonstans under turen och vart helt förvirrad när det finns typ tre trappuppgångar. Den här familjen har hur som helst verkligen gått den där extrasträckan för att jag ska få känna mig som hemma. Det är ett otroligt charmigt och fint hus i ett otroligt charmigt område. I detta döcharmiga hus har jag ett mysigt rum som de anpassat för mig. De hade gjort fina teckningar till och med! Jag tycker att det är så himla fint att de verkligen ansträngt sig såhär mycket.

Jag har fått mitt alldeles egna "A" på mitt skrivbord.

Som att allt detta fina inte räckte för att göra min dag tusen gånger om så har de också två underbara hundar som fick mig att känna mig mer än välkommen. Jätte gosiga och sociala, fantastiskt helt enkelt! 

Jag kommer under det här året bli proffs på att bygga lego då det är det jag gjort nu under eftermiddagen men min 6-åring som charmat sig in i mitt hjärta sedan länge. När han frågade om jag ville sitta bredvid honom när vi åt middag kändes det som att första intrycket ändå har hållit och jag kunde andas. Tackar till alla timmar med lego när man var mindre (PING: Stenlund bröderna). 

Kvällen har bestått av att packa upp mina saker. Att packa upp har jag LÄNGTAT efter. Att ha min fasta punkt och att slippa bo i en resväska mer känns hur skönt som helst. 

Jag ligger nu i min väldigt bekväma säng och skriver detta blogginlägg ifrån min Au Pair-mobil då jag på väldigt intelligenta sätt gett bort inte en, utan båda mina adaptrar. Tills jag får en adapter så kommer jag inte kunna ladda min dator så förhoppningsvis kan jag lösa det på något smidigt sätt under morgondagen.

Jag skänker en tanke till mina Au pair-vänner som fortfarande inte kommit fram till sina familjer på grund av långa ressträckor (PING: Therese m.fl.). Hoppas ni kommer fram tryggt snart!

Det här ska verkligen bli så sjukt spännande och jag blir bara mer spänd ju mer jag ser. 

Nu säger jag tack och hej från den här sidan Atlanten. Jag fick sovmorgon imorgon men vaknar nog tidigt i vilket fall som helst precis som de andra mornarna.

Until next time amigos!