vägen tillbaka

Igår var ju rätt intressant. Vid åttatiden smög min värdpappa upp till mig och sa "Angelica? Would you like to have... Dinner?". Jag tackade fint nej och han tog sig därifrån lite tveksam. Han är ju ändå himla go. Min värdmamma kom upp direkt efter och... Ja var lite annorlunda än go men det resulterade i alla fall i att jag tog mig ner och tittade en (amerikansk) fotbollsmatch med min värdfamilj. Jag ångrade det så himla, himla mycket till att börja med då jag blev bemött med en massa mer bitterhet och elaka hintar. Stannade dock kvar och det blev väl bättre tack vare mina värdbarn. Fick i mig lite mat och kunde sen sova rätt lugnt den kvällen.



Vaknade måndag till helt vanligt jobb, för helt plötsligt är man ju tillbaka i vardagen igen. Kidsen är i skolan, jag har vardagarna off. Min värdmamma var på bra, trevligt humör och jag vet ju att det är väldigt skört. Jag valde därför att låta det vara, sätta mina sårade och förtvivlade känslor åt sidan och bara go with it. I alla fall för den här gången.

Min day off spenderades med att hämta upp körkortshandboken och ansökningspapper då jag behöver skaffa amerikansk körkort såhär i förlängningen. Spännande!

Jag och Sophia har skämtat så himla mycket om denna helt värdelösa galleria. Där bestämde de sig minsann för att ha Motormännen.

Efter tog jag mig till Josi och hämtade upp henne innan vi tog oss till the Cheesecake factory där vi träffade Frieda, åt good mat och hade det så himla trevligt! Saknat tjejerna en massa, är alldeles för mycket manligt i mitt liv just nu. Frieda fick mig också att känna mig bättre till mods då hon också hade dåligt samvete för att inte lärt känna de nya au pairerna. Skönt det hehe. Då är jag inte den enda för fy vad dålig jag har varit!

Vi gick runt på Dick's och kollade sportprylar bara för att innan jag där och då sa hejdå till Josi för imorgon åker hon hem till Tyskland. Ännu en av mina kära vänner som ger sig av. Knäppt är det ju! Josi är en av de allra första tjejerna jag fick kontakt med här i staterna. Hon har varit på en massa resor de senaste månaderna och jag har träffat henne noll men jag är så himla glad över att jag fick träffa henne igen innan hon åkte.

Körde ju förövrig bil idag en massa idag också. Det var ju verkligen en pytteolycka men deras hintar har ärrat mig så mycket. Min pappa har ju hur som helst rätt dock (som nästan alltid..) "det är bara ut och åka och se att det faktiskt funkar" och det gjorde jag idag. Oavsett vad de säger är jag ju en hyfsad förare, jag tycker jag förtjänar kritik men inte alls deras fulspel. Idag har det i alla fall gått strålande.

Har även haft en jättebra dag med mina värdbarn. Mycket skjutsande till och från träningar osv men för övrigt. 13-åringen var på hockey men jag hade tjejen och 7-åringen hemma. Vi var ute och larvade med hundarna en massa och jag blir så himla glad när de skrattar genuina, superskratt (för det händer faktiskt inte allt för ofta, tyvärr). Vi tog oss in och fixade ihop banana split och när min värdmamma sen kom hem med 13-årigen tog jag och tjejen och cyklade till stranden då solnedgången var fin och alldeles lila.

En deer och två bambis!

Vi tog oss hem rätt fort igen och kollade lite av US Open finalen innan jag sa tack och hej och här är jag nu. En bra dag. En strålande dag. Det kommer jag försöka se till att resten blir också. Som min blivande värdmamma sa: "livet är alldeles för kort för att inte uppskatta vardagen".

Until next time amigos.