Är det redan onsdagkväll? Oj då. (Baltimore)

Hejsan mina fina! Oj vad dagarna flyger förbi. På riktigt alltså. Har haft för mig en massa de senaste dagarna. Ska försöka skriva av mig lite om helgen hade jag tänkt. 

Såååå.. Tidigt Lördag morgon så tog sig Kerstin och jag till Baltimore. Det tog inte mer än 1,5 timme och sen vart vi avsläppta på en mack ute i ingenstans. Google Maps (min kärlek. Oj vad jag inte kan hylla Google Maps tillräckligt) hjälpte oss klura ut vilken bus vi skulle ta för att komma in till Centrum och dit tog vi oss. 

Vi tog oss till Baltimore utan att ha en aning om vad vi skulle göra där men vi hade hört en massa bra grejer om "Hamnen" där så vi tänkte att varför inte börja där? Det var verkligen inte en dålig idé visade det sig. 

Inre hamnen var jättefin och vi vandrade runt där och tittade innan vi ännu en gång brast på idéer. Kerstin är ju dock jättesmart! De hade ett Barnes and Nobels (bokaffär) vid hamnen så vi tog oss in där, letade efter en bok om Baltimore och hittade där en massa ställen vi ville gå till haha. Funkade ju strålande bra! 

Hittade en partner!

Resten av dagen är en stor röra haha! Vi var överallt och ingenstans. Vi mötte mycket intressanta människor, vi tog oss till deras sportarenor, vi åkte upp 15 våningar i ett torn för att sedan vänta om på en gång igen, vi hamnade i ghettot, vi tog fel buss i ghettot, vi tog en ofrivillig promenad i ghettot, vi tog oss till en park för att se Baltimore skyline, vi hann även med att hänga lite i en galleria.... God knows! Vi var i Baltimore i 9 timmar cirkus och gick konstant i circa 5,5 av dessa (enligt appen Human). 

Vi blev bjudna på en kostutställning men märkte VÄLDIGT fort att det inte var för oss... Det resulterade i att vi... Åkte upp i en läskig hiss, spanade up utsikten och gav oss sen av igen väldigt, väldigt fort haha

Av någon anledning så var deras baseball arena öppen så vi kunde ta oss in och få en liten titt. Bra grejer! 

Man önskar man vore lite längre liksom. Typ som de här stolparna fick mig att känna 

På väg till parken där vi tänkte ta bilder på Baltimore's skyline hamnade vi i ett område som hette Westport. Oj vilken chock vi båda fick. Det påminde mig väldigt mycket om någonting väldigt, väldigt olikt det Amerika vi som au pairer har fått lärt känna. Min nya bild när någon säger ghetto för åh herre, jag har inte varit i ett område som Westport förr. I alla fall inte i ett sådant utvecklat land som jag trodde att USA var. 

Det ser inte så himla illa ut på bild men vi båda fick en chock och gick mest runt i tysnad och bara tog in alla intryck

Husen där var så övergivna och förfallna och det påminde mig helt ärligt om Filippinerna där människor har det lite illa ställt. Jag förväntade mig inte det 10 minuter från Baltimore centrum. 

Detta är alltså fortfarande USA...

Att hamna i Westport var intressant och lite ögonöppnande sådär. Man har ju inte den blekaste aning om hur vissas vardag ser ut. Värt att tänka på. 

Vi var i Westport för att vi skulle ta en buss. Vi tog bussen men den tog oss åt fel håll. Nästa som skulle ta oss rätt skulle komma 30 minuter senare och att promenera till stället vi skulle till skulle ta 35 minuter senare så vi bestämde oss för att promenera. Det var också en intressant upplevelse. Kanske i efterhand inte det smartaste men vi klarade oss och det var egentligen aldrig osäkert på något sätt. 

Vi tog oss till parken och tog sen bussen tillbaka till de finare delarna av Baltimore där vi åt middag och hände i en galleria. 

Kerstin har alla bilder och ska snart få de själv men.. Ja tills dess så är det här det jag har. 

Efter ett tag var det dags för oss att ta oss tillbaka till macken där bussen skulle gå ifrån. Alldeles lagom tid då vi var alldeles slut. 

Våran buss hem skulle komma 8.50PM och hämta upp oss. Vi stod på samma mack och väntade med när klockan var 9.05PM ringde vi till företaget och frågade om bussen var påväg och efter det gick det fasen bara nerför...... Bussen hade pajat och nästa buss skulle komma halv 1 på natten. Jag gav Kerstin telefonen så hon kunde bråka med de då jag är alldeles för mesig men trotts att hon var grym fanns det inget att göra.. Vi fick fint sitta och vänta i 3 timmar. Strandade på en mack i Baltimore mitt i natten typ... Det var hur som helst ett Diner i närheten där vi kunde få värme och lite varm choklad. Vi tog oss sen tillbaka till platsen vid midnatt. Stod ute i kylan och väntade i evigheter. Klockan blev 12.20. Den blev 12.30. Den blev 12.35. Den blev 12.45 och då ringde vi igen. De svarade inte och vi kom till röstbrevlåda gång på gång på gång igen och jag tänkte bara att "fan.. De kommer inte hämta oss... Vi är fast här". Vid 1-tiden när vi båda precis är på gränsen att ge upp så kom äntligen den jäkla bussen. Vi var så lättade, så trötta, så kalla och så himla lättade. 

Baltimore blev en jättelyckad resa trots allt krångel. Är så glad att Kerstin var min partner in crime på den här resan då vi båda kunde skaka av oss allt som inte gick som planerat. Intressant och bra helt enkelt. Baltimore, check! 

Här var det fullt upp

Hallå!

Vet mycket väl att jag har lite dagar att ta igen och jag planerar absolut att göra det.. Måste bara finna tid. I helgen har det varit fuuuuullt upp! Så himla mycket har hänt och skett. 

Var ut i torsdagskväll och träffade lite nya tjejer. En dansk tjej från mitt cluster som jag känt sedan innan och där var också en tysk tjej som hette Angela, en till dansk tjej som hette Pernille och Alex, en svensk tjej. Vi delade på pannkakor och drack varm choklad. Jättemysigt! 

I fredags jobbade jag och sen tog jag mig och åkte skridskor i Philly med Patricia och Hodaya. Kerstin träffade oss där och vi hade en mysig kväll med en massa åkande! 

Sorry for your eyes being closed Patricia!

Min lördag spenderades i Baltimore och min söndag i Atlantic City. Det är en helt annan historia och får helt enkelt bli ett helt annat inlägg. Until then! Ciao!

Yoga, biblioteket och annat smått och gott

What a day!

Igår kväll träffade jag Kerstin på Starbucks. Vi köpte bland annat bussbiljetter till Baltimore så nu åker Kerstin, Marlene och jag till Baltimore på lördag över dagen! Får se hur det går då vi inte har det blekaste vad vi kan/ska göra men det löser sig alltid :)

Idag jobbade jag som vanligt på morgonen. Tog mig sen till Giant för att handla och till gymmet för Yoga. Det var faktiskt väldigt, väldigt bra. Jag hittade dock till att börja med inte ens till dit jag skulle. Gymmet är stort och rätt så smart utformat men för en nybörjare som smyger runt för första gången så finns det ju absolut rum för förbättring.

Efter gymmet så tog jag mig till 5 Below och bara av en händelse så träffade jag Natalie. Hon skulle till 5Below för att handla handskar och jag tog mig dit för en vattenflaska. Så kul hade vi trots att det var helt oplanerat! En vattenflaska jag gillade hittade jag inte men fick istället med mig en yoga-matta för ynka $5.

Jag tog mig snabbt som ögat hem för att vid 12-tiden sitta vid datorn och boka en tid för uppkörning. Tiderna gick åt SÅ himla fort. Bara medan jag tänkte försvann typ... 60% av tiderna som erbjöds och då var det 12.08. Helt sjukt. Nu har jag i alla fall uppkörning planerad December den 28e klockan 9.30 på morgonen. 

En dusch, lite lunch och fix på det och sen gav jag mig av till biblioteket. 

Var där ett bra tag vilket minsann resulterade i en parkeringsböter. Så himla urkigt! Jag tog mig till biblioteket för att spara pengar tänkte jag i jämförelse med Starbucks men istället så blev det... 4 gånger så dyrt.. Haha. Ja ja.. Är man dum så får man väl lida för det också. 

Hade en timme att döda mellan biblioteket och då jag behövde hämta upp tjejen så jag bara körde runt men det resulterade minsann i att man blev fast i trafik. Summan av kardemumman: jättebra start av dagen, inte så hemskt bra avslut haha. Inga sura miner dock. En ny dag imorgon! 

Fick brev av Spenser som gjorde mig glaaaaaaad! Han kan han.

Killen kommer hem från sin skolresa ikväll  så Imorgon har jag två kids igen. Jaaaa..... Nej nu kallar sängen på mig. God natt! 

Vanor, fokus och självdisciplin - ett luddigt inlägg med potential

Hejsan!

Nu kanske rubriken låter jätteseriös och riktigt så illa är det kanske inte men.... På senaste (senaste 2-3 månaderna) så har jag blivit så irriterad på hur lite jag kan göra men en MASSA tid. Nu är mina helger kanske väldigt upptagna men vardagarna lämnar ju mycket rum till förbättring. Det finns ju en massa bra tjejer här omkring som jag umgås med men det fyller inte all den lediga tid jag har så det finns mycket kvar att önska från mig själv.  Jag har varit irriterad och irriterad och irriterad men har jag verkligen tagit tag i det? Nej. Jag bestämde mig i helgen för att verkligen ge en ändring en chans i alla fall.

Idag så hade jag ju då en produktiv dag för att kompa för min icke-produktiva måndag. Till att börja med så tog jag tjejen till skolan i morse. Efter drop-off så tog jag mig till gymmet för att signa upp. ÄNTLIGEN. Jag har varit så himla velig fram och tillbaka när det kommer till det efter händelser på gymmet i NY men gymmet här verkar alldeles för bra, jag har alldeles för mycket fritid, superbra grej att lägga min energi på; jag har ingen anledning att inte gå liksom.

Efter det tog jag mig hem för att släppa in en termit-kollare som var runt i huset. Gick superfort så efter kunde jag ge mig ut på äventyr igen.

Tog mig till King of Prussia för att lämna tillbaka lite grejer åt min värdmamma som hon handlat och tog mig sen för att handla frukt och grönsaker på Wegman's (som är en superduper butik där borta). Alltid när jag ska handla frukt och grönsaker blir jag jättenojig. Min värdmamma vill gärna att allting som köps ska vara.. Perfekt. Och jag kan säga att jag kanske inte är den mest kvalificerade brysselkålshandlaren (till exempel)... Jag har typ aldrig handlat vissa av de grejer jag handlar här innan jag kom till det här hushållet och därför är jag rätt dålig på att klassa om någonting är bra eller mindre bra, än mindre är jag den mest kvalificerade människan att plocka ut perfekta saker av allt. Jag står vid alla frukt och grönsaksställen och plockar i flera, flera, flera minuter innan jag tillslut tar något. Klämmer på alla avokador tre gånger om, lika så med alla mangosar, kollar in i hallon- och blåbärsförpackningen 20 gånger från olika vinklar för att hitta dåliga bär osv osv osv. Har blivit ett sånt otroligt stressmoment för mig haha. Så löjligt egentligen men hon är så snäll och inte gör en grej om det även fast jag vet att hon verkligen föredrar toppkvalitet på allt och då vill jag ju inte ge henne mindre än det liksom. Men för att vara helt ärlig, är det så att det här är en av mina större "problem" så är jag helt lugn med det alla dagar i veckan alltså.

Tog mig hem för att droppa av matvarorna innan jag satt mig ner och snickrade mer på hur jag ska göra här av att göra så mycket jag kan av tiden jag har. TILL EXEMPEL: jag har en massa saker jag önskar jag visste mer om. Jag önskar allt för ofta att det fanns något här i världen som jag visste OTROLIGT mycket om liksom. Tyvärr är inte riktigt det fallet. Varför tar jag då inte tiden och lägger den på någonting som kommer ge mig något i längden (typ som att lära mig grejer), istället för att slösa det på någonting som kanske får mig att känna mig okej tillfälligt men inte ger mig någonting sett längre i tid än just där och då? Nope, nope, nope. Det är slut med det för ett tag nu. Ska försöka få in nya vanor och lite mer struktur i mitt otroligt o-schemalagda liv (som det är för tillfället). Får se hur det går men just nu är jag i alla fall väldigt motiverad. Vem trodde att jag skulle "klaga" på för mycket fritid?

“Vem som helst kan bli expert på vad som helst”

Hur sammanhängande var egentligen det här inlägget? Från pepptalk med mig själv till termit-behandlare till grönsakshandling tillbaka till pepptalk. Inte det minsta logiskt men så får det vara ibland. När det blir såhär försöker jag tänka att jag skriver för min egna skull och när jag tittar tillbaka kommer i alla fall jag förstå vad det var som jag menade... Får mig att känna mig lite bättre över mitt otroligt dåliga skrivande.

Until next time!

Början på produktivitet?

Hallå där!

En vanlig måndag följde min upptagna, runtfarande helg. Min värdpappa är i Tyskland på en business trip och killen är på skolresa i Connecticut tills på onsdag så vi är ett väldigt kvinnligt hushåll just nu haha. Hur som! Jag tog mig knappt ut på dagen då vädret sög fruktansvärt mycket... Det öste ner och öste ner och öste ner. På eftermiddagen behövde jag inte direkt göra någonting heller då min värdmamma hämtade upp tjejen på skolan och de sen var ut och for en massa ärenden.

Man kan inte se men det öste. När det öser sådär i Sverige så gör det bara det en liten stund, här var det typ hela dagen.

När de väl kom hem käkade vi middag tillsammans  och sen var jag off. Oj vilken jobbig arbetsdag... Hackade grönsaker.. Och tog mig och handla mjölk och päron...

Efter middagen satt jag och tjejen kvar i köket och pratade medan min värdmamma gick upp till hennes rum. Vi lyssnade på Disney-låter, satt och sjöng och tog massa löjliga bilder. Så himla mysigt. Tycker verkligen om henne en massa. Inte är hon en "jobbig" tonåring heller! Lite bonding sådär på kvällen, passar mig alldeles utmärkt.

Jag hade stämt träff med Kerstin och Patricia på kvällen då vi skulle planera helgen men det gick sådär då jag helt missade tiden pågrund av allt vi hade för oss. När jag väl VERKLIGEN behövde gå så släppte hon inte riktigt iväg mig heller vilket jag tog som en jättekomplimang men tillslut kom jag iväg till Starbucks för att träffa tjejerna.

Vi träffades bara för en timme eller så men hade SÅ HIMLA ROLIGT. De är så bra de där tjejerna alltså och nu har vi vår söndag planerad med valsaffari i New Jersey.



Jag har haft en tanke i huvudet att jag bara slösar på all den lediga tid jag har här. Jag gör liksom ingenting med den. Jag är också typ den mest odisciplinerade människan jag känner. Jag kan ha all tid i världen och också varit sjukt inne i en plan men... Om jag sen helt plötsligt inte känner för det av någon anledning så händer ingenting. Sjukt dålig egenskap och jag har nu alla planer i världen att vända på den här biffen. Mer kanske jag kan säga senare. Veckan forsätter... Idag är lite mer fartfylld så jag ska fortsätta med det nu. Until next time!

Busy weekend!

Hallå där!

Min helg har innehållit lite av varje typ! Min fredag var så himla vanlig (vad jag minns?). Jag hade planer med Kerstin men hon kände sig inte så himla pigg och då Patricia frågade mig och jag ville åka skridskor med henne och Hodaya vid the City hall fanns det ju inte en chans att jag tackade nej.



Sara, den colombianska tjejen jag träffat en gång förr hörde av sig och hade frågor om NY då hon skulle tid på tåget. I slutet av vår lilla konversation så frågade hon mig om jag hade tid att ta henne till tåget. Sagt och gjort! Jag tog mig och hämtade upp Sara hemma hos henne och släppte av henne vid tåget. Sedan var det min egen tur att ta mig till Philly.

Mötte tjejerna vid isrinken och det var så himla mysigt. Massa musik och juligt liksom. Vi kom dit innan 8-tiden och stannade till strax innan stängning vid 11. Det var Hodayas andra gång någonsin och.. Hon började stappligt men var världens superåkare vid slutet av kvällen.

Patricia, Hodaya och Jag

Av en ren händelse så började vi prata med två personer där; Brennan och Alex. Helt plötsligt var vi de bästaste vänner. Typ som småbarn som leker i sandlådan när man var liten. Rätt plats vid rätt tid och man är som best buds. Brennan och Alex pluggar båda här i Philly och.. Efter en massa, massa, massa konversationer så kom vi fram till hur liten världen verkligen är. Brennan är till exempel född i Moldavien, adopterad hit till USA men har varit utbytesstudent i Tyskland i ett år (han kunde alltså Tyska och Patricia och han bondade som aldrig förr). Han är dessutom gay, fruktansvärt stolt sådan (med all rätt!) och har världens härligaste personlighet. Vi fem hade det så himla mysigt där åkandes varv efter varv efter varv. Sån kvalitetskväll!

När isrinken stängde för kvällen tog vi oss till Dunkin Donuts för varm choklad och efter var det dags att rusha till tåget. En alldeles strålande fredagskväll!

Min lördag började tidigt då vi hade au pair-cluster meeting på Lincoln financial fields. Lincoln fields är the Philadelphia Eagles hemmaplan och vi skulle på en tur av their facilities. Jag tog tåget vid 10 med Nathalie, den tyska tjejen som bjöd med mig på froyo för någon vecka sedan (så många naaaamn hela tiden!). Vi tog tunnelbanan när vi kom fram till Philly och promenerade lite innan vi till sist var framme.



Turen var av... Pressrummet, broadcastrum, spelplanen, presskonferansrum, omklädningsrum och lite annat smått och gott.

Will, våran guide som visade oss runt.

Utsikt från Pressrummet

Jag och Nathalie

Philly's skyline

Bunch of au pairs and their host families

Nathalie och jag vid presskonferenspodiumet

Omklädningsrum. Super organiserat och även tomt då de hade en bortamatch dagen efter och tagit med sig alla grejer till den.

Storleken på omklädningsrummet var som en stor lägenhet... 

Jag rusade direkt från turen till Chinatown för att ta bussen till NY. Kunde vid 5-tiden landa i Long Island. Blev där bortskämd med froyo och en massa värme från Dave och hans familj. De är så snälla så.

Vi hade egentligen en Knicks-match planerad (basketboll) på söndagen men Dave behövde jobba istället så det blev inte av. Medan han jobbade så vandrade jag runt på IKEA. Fick med mig Paradis, julmust och doftljus hem. Alltid något i alla fall! När Dave sen kom och hämtade upp mig så tog vi oss och fixade naglar. Jättebra grejer då mina var katastrofala och in need av lite omhändertagande.

Fina tofflor man får när man får en pedikyr på nagelstället. 

What else? Vi tog oss hem och spanade lie fotboll. Lagade lite mat och sen var det dags för mig att påbörja min 5 timmar långa hemresa... Klockan 5.16 tog jag tåget från Hicksville där Dave bor och jag klev in för dörrarna här hemma vid 10.21. En hel del väntan och dötid men det är det ju värt.

Träffade förövrigt en motivational speaker på bussen och gjorde mig jättepepp på att bara... Göra mer liksom! Världen är lustig ibland. När man minst anar det så öppnas små dörrar och fönster liksom. Förhoppningsvis så håller motivationen i sig.

Ännu en helg förbi. Jag skulle vara så nöjd så om en helg då och då var i det här tempot men nu har jag ju möjlighet att fylla samtliga med sånahär gottigheter. Nästa helg ska jag ju till exempel kanske till Baltimore och på valsaffari. Bra grejer!

Allt från här. Ciao!

Finally, you're mine.

Halli hallå! Vad står på? 

Vilken poet. Det är ju obegripligt ibland.

Idag har varit bra mycket bättre än gårdagen. Det behövdes ju egentligen inte så mycket för att toppa gårdagen om jag ska vara ärlig. 

Jag hade planer på att jag skulle rivstarta morgonen efter jobbet men jag vaknade ännu en morgon DÖ-trött och blev efter morgonjobb liggandes och bara.. Gjorde ingenting ett tag. Bestämde mig hur som helst till slut för att ta mig iväg och handla lite grejer min värdmamma behövde för kvällen och tog mig efter det tillbaka till det fruktade körkortskontoret. Min otrevliga herre var där men bestämde mig för att ta en kölapp och bara se vart jag hamnade.

Efter lite väntan hamnade jag hos en dam. Hon bad om mina papper som bekräftade mitt boende (dessa jäkla papper...) och jag sa att han från dagen innan hade behållit de. Hon kolla på mig, suckade och sa "alltså.. Vi behåller inte grejer". Så jäkla stöddiga och otrevliga är de... Jag hade precis varenda papper han gett mig tillbaka dagen innan i samma mapp som jag tagit med mig dagen innan och papperna om det var inte där och jag såg hur han skramlade papper ständigt på sitt skrivbord. Förvånar mig inte om det blev inmixat med någonting annat, ingen big deal men vart så trött på deras bemötande. Höll hur som helst minen, frågade vad hon behövde och hon sa att "du kopierade ut de här papperna på samma dag vid samma tid". Jamen givetvis gjorde jag ju det. Ska jag ha två papper till något och vet vart jag får tag i båda så väntar jag ju inte gärna några timmar emellan jag kopierar ut de... 

Hade varit snällt och grönmarkerat all info som var relevant för de på alla papperna men... Det hjälte ingenting liksom haha

Hur som, spelade ingen roll hur mycket jag försökte att vara trevlig, hon skickade iväg mig på pappersjakt. SÅ... Jag tog mig tillbaka till banken från dagen innan. Vem var inte där om precis samma människor som från dagen innan. De kände igen mig och var jättehjälpsamma som tur är. Bankmänniskor här i USA är typ världens trevligaste. Det är helt galet. Jag älskar det.

Tog mig tillbaka till körkortskontoret och kvinnan som hjälpte mig hade sagt att jag kunde komma fram till henne utan något nummer så tog jag mig mot hennes bord, hon viftade dock bort mig på en gång så jag satt mig framför hennes bord och väntade. Hon hjälpte hela 6 människor emellan innan jag var värdig nog att komma fram. 

Efter mycket om och men, två personers otrevliga agerande och två dagars strul fick jag ju tillslut mitt Lerners Permit i alla fall. STRÅLANDE. 

Trött och hungrig så tog jag mig till Cosi vid barnens skola för lunch och praktiskt fixande. Satt där med datorn och utnyttjade deras wi-fi. Försökte bland annat att boka en uppkörningstid. Det visade sig minsann vara näst intill omöjligt haha... 

Jag kollade tider på de tre närmaste ställera (som fortfarande är 30-45 minuter ifrån mig) och den tidigaste tiden jag hittade var 10.45 på morgonen.... Den 4e JUNI! 

Lite dryga månaden innan jag åker härifrån. Värt liksom haha. De andra två kontoren hade inga tider alls. De har världens knäppaste system. Det stod att det kom ut nya tider varje onsdag 12 på dagen så jag får väl fint vänta en vecka och sen sitta spikad så att jag kan kapa en bra tid. Att det ska vara så himla svårt att få ett litet körkort som bara kostar totalt 125 arma svenska kronor..... Har helt ärligt gjort av med säkert dubbelt så mycket i bensinkostnad just nu så mycket som jag farit fram och tillbaka. 

Jag stannade på Cosi och pratade med alla de gulliga arbetarna där tills barnen var off från skolan och jag kunde hämta de. Resten är historia. Har jag förresten berättat att min värdmamma är en grym kock?! Maten idag alltså. Yum, yum, yum!

Until next time. Förövrigt helg imorgon. HelgHelgHelg!! :D Ciao! 

Dramatik utan gränser

Halli hallå!

Oj vilken dag jag fick. Vem visste det?

Jag hade en plan för dagen men är väldigt osäker hur mycket som egentligen gick som planerat idag.

Jag bestämde mig imorse för att ta mig iväg och försöka mig på körkortstestet. Jag pluggade straffsystem efter morgonjobbet och dubbelkollade att jag hade med mig allting då det är så himla mycket pappersarbete. Här var mitt dilemma imorse: man behöver två pappar som intygar vart man bor. Jag hade ett från föreningen där det stod "Angelica bor på den här adressen", perfekt liksom! Det andra lämnade mig lite delad. De föreslog post som kommit till adressen i mitt namn men ingenting sådant har kommit än så... Jag bestämde mig för att ta mig till banken och be om ett papper med mitt namn och min adress (nu är jag kanske värdelös på att förklara saker men... Äsch då).

SAGT OCH GJORT! Jag satt mig i bilen, krånglade mig på okända vägar, råkade dessutom hamna på motorvägar som jag egentligen inte är tillåten att köra men detaljer, detaljer. Allting löste sig strålande tills jag kom fram till en man på körkortskontoret. Han sa att "you're missing your I-94". Amen vad är det då? Jag var säker på att det var en stämpel i mitt pass men han var otrevlig som få, skakade på huvudet och sa att jag kunde få göra testet men att jag inte kunde få ett drivers permit om jag inte gav honom alla papper. 30 minuter var det att köra från hemma för att komma till det här stället och nu skulle jag ändå inte få det jag kom för :( ..

Han döpte om mig, vad tycks om mitt nya förnamn? ;) 

Jag gjorde hur som helst testet som var på 18 enkla frågor, efter 15 frågor fick jag inte svara på fler då jag redan passerat gränsen för godkänt. Det gick seriöst på 5 minuter och sen var jag tillbaka med min otrevliga herre som skickade hem mig på jakt efter ett papper jag inte hade. Han sa att det var snabbt fixat om jag kom tillbaka samma dag och då klockan bara var halv 12 var jag beslutsam att klara det.

Jag tog mig till mataffären och letade grejer åt min värdmamma. Hon skickade mig på fiskinköp men fisken var dyrare än vad hon ville så jag försökte ringa henne men fick inget svar. Tänkte då att jag medan jag väntade skulle passa på att ringa min Counselor och fråga om det mystiska papperet. Hon berättade att det VAR en stämpel i mitt pass. Att de börjat med elektroniska papper efter att jag kommit som au pair så att jag inte hade någonting sådant. Alltså... Jag hade haft allting med mig... Men behövde nu ändå åka tillbaka....... FRUSTRERANDE.

Min värdmamma svarade inte så jag tog mig till kassan så att jag skulle hinna ta mig tillbaka till körkortskontoret innan jag behövde hämta upp barnen. HOWEVER, i kassan fick jag ett sms från min värdpappa där det stod att barnen slutade skolan DÅ och att jag behövde hämta de. Jag slängde in matvarorna i bilen, ringde Dave för att klaga lite på hur allting den dagen hade slutat och tog mig till skolan.

Det som mötte mig var inte vad jag väntat mig. Skolan såg ut som en parkeringsplats för polisbilar. Det var polisbil på polisbil på polisbil. Och en massa poliser tillhörande det. Jag svängde in på området och blev stoppad av en polis och en lärare. De frågade mig vad jag hade för ärende, vem jag skulle hämta, vilken klass de gick i osv. Jag blev dirigerad till en parkering och uppmanad att gå till gympasalen där barnen skulle vänta. Jag gick förbi bombhundar och hörde folk prata om att det var helikoptrar i luften.



Vid gympasalen var det lärare, förvirrade föräldrar och en massa stök. De sa att alla behövde visa ett ID-kort och om man inte hämtade sina egna barn behövde man visa ett sms som intygade att man var tillåten att hämta andras barn. Jag fick ut mina barn efter lite väntan och vi kom till bilen. I bilen så började tjejen gråta så otroligt mycket. De berättade att de hittat en skum väska på skolan och att de som en säkerhetsåtgärd hade tagit alla elever till gympasalen.

Barn som fått med sig grejer behövde rada upp de utanför så att poliser kunde söka igenom de

Det tog ett tag att ens komma ut från skolområdet och väl hemma så lagade vi lite mat då stackarna inte ens hade haft lunch än. Hemma kunde vi också läsa artiklar om att de i väskan hade hittat pistol ammunition och att de gjort som de gjort då det såklart är rädsla för skolskjutningar eller helt enkelt något angrepp då det är en judisk skola.

http://www.mainlinemedianews.com/articles/2014/11/12/main_line_times/news/doc54639d4d7db17068435713.txt

Tjejen var rätt så skakis samtidigt om killen var glad över att han missade två prov och vart tvungen att lämna min väska i skolan och alltså inte hade några läxor.

Stökig dag personligen men så glad hur allting löste sig. Att jag faktiskt var i matbutiken när min värdpappa smsade mig och inte på körkortskontoret som var en halvtimme bort och att jag faktiskt kunde lugna ner kidsen och ha en bra eftermiddag med dom trotts att de var skakis över vad som hände och all drama runt omkring. Oj oj oj.

Efter vart det en vanlig kväll. Lämnade tillbaka hyrfilmen och sitter nu på Starbucks och bearbetar dagen. Inte vad man planerat och trotts krångel och drama var det en bra sådan. Tackar min värdfamilj för det. Och det var allt från denna sida Atlanten.



Ciao.

All about that drivers license

Hello hello!

Ännu en dag är förbi bara sådär. Ännu en inte så värst händelserik dag på samma gång. Vaknade upp ännu en morgon där jag bara ville dra täcket över huvudet och glömma allt vad gå upp heter. However, väl uppe gick det ju bra, precis som vanligt. Får ta och sluta kolla Breaking bad med Dave sent på kvällarna haha.

Idag har större delar av dagen gått åt till att plugga körkort. En massa, massa, massa körkortsplugg... Det är ju gått rätt bra men det är samtidigt en massa, massa, massa jobb (i och för sig strålande att jag har någonting för mig om dagarna då jag är superekonomisk).

Pennsylvanias körkortsbok är braaaaa mycket bättre än vad New Yorks någonsin kommer att vara haha. Den har till och med lärt mig lite nya grejer som är bra att tänka på. I ALLA FALL... Man måste göra en massa saker innan. Bland annat så måste man på en medicink undersökning men... Då båda mina värdföräldrar är läkare så sa min counselor att de kunde signa och att allting skulle vara finfint efter det.

Nu ska jag bara ta själva provet antingen imorgon eller på torsdag (de kör ju typ drop-in prov här). All kunskap sitter ju sen innan det enda jag är osäker på är deras straffsystem och allt som har med det att göa. Här får man points om man bryter lagen. Går man ett år ostraffad dras points av. Får man massor med points kan man gå någon "säker körningsskola" som drar av points osv. Det är bara krångligt att komma ihåg hur många points man får osv. Kommer givetvis inte vara en stor del av provet men provet är bara på typ drygt 20 frågor och man måste ha ett visst procenttal rätt. Ett fel när det kommer till sånt är en big deal. Inte mycket svängrum liksom!

Har tagit kort hela dagen och skickat till Dave. Vissa frågor är helt onödiga... 

Ett körtest på det sen ska det vara klappat och klart. Det enda jag är nojjig över är fickparkering med min stora van. Har gjort det flera gånger nu men vem vet. När det gäller kanske ingenting går som det ska.

Min värdpappa frågade mig om jag var tillåten att köra mig själv till körtestet. Vanligtvis får man ju inte det och varje gång jag är ute och kör så kör jag ju egentligen inte tillåtet då jag inte har ett körkort men är här på mitt andra år så att åka dit och säga det kanske inte är ett recept på framgång. Det löser sig nog dock. Vill bara få det over and done with.



Eftermiddagen med kidsen har varit strålande. De är roliga och lätta. Det är inte ett hårt liv man lever ju nu. Måste bara hitta grejer att fylla vardagen med, sen mår man fint!

På tisdagar så börjar jag jobba en timme senare då kidsen får skjuts hem av en annan familj. Nöjd över det var jag, mindre nöjd var min värdtjej haha :) 

Jag ska nu ge mig av till Patricia's. Filmkväll igen! Sen ska jag verkligen sova gott.

Ciao!

Händelselös måndag

Dave sa "du är ute så himla mycket nu för tiden!" och... Givetvis så är det så. Jag är fortfarande the new kid in town och försöker att träffa så mycket människor jag bara kan haha. Det är dock väldigt draining ibland och måndag morgon vaknade jag upp som världens zombie.

Jag tog mig upp för en vanlig morgon med kidsen (enkelt, precis som vanligt) och planerade att jag sen skulle gå tillbaka till sängen och sova längre efter det. Av någon anledning gör morgonjobb mig så himla pigg och alert.. Jag kan vakna upp och må jättetråkigt men så fort kidsen kommer ner från sina rum är jag så himla uppåt och med på noterna. Det var lika i NY och det förvånar även mig. Av den anledningen var jag ju inte trött när jag kom tillbaka till mitt rum så gjorde helt tvärtemot. Tvättade all tvätt jag hade och gick ut på en promenad. Det funkade ju utmärkt det med haha. Vädret här i Wynnewood var helt PERFEKT! Det var klarblå himmel och efter några svettiga backar var det nästan för varmt för den tunna jacka jag hade på mig.

Hämtade upp kidsen som bestämde sig för att ha krig i bilen om vem som skulle sitta fram och när (precis som mina kids i NY. Kom igen liksom!). De här två är otroligt mogna och vuxna i sitt sätt att vara dock. Jag älskar det. Även fast jag inte riktigt kommer de supernära då de är så himla vana med au pairer som kommer och går i sitt liv så är de ändå så himla enkla att ha och göra med, så lätta att prata med och riktigt goa "barn". De löste det NÄSTAN helt själv och på ett utmärkt sätt och sen var alla lyckliga och glada. I love it!

Min värdmamma kom med med superhuvudvärk så alla hjälptes åt med att få till maten, tacos igen som var så himla gott! Tog mig efter maten ner till min källare där jag är ju nu och där jag senaste 2 timmarna har försökt att vara produktiv. Det enda produktiva jag lyckats göra är att blogga men.. Ja det är en ny dag imorgon.

Until then - Ciao!

Mitt officiellt första besök i Philly

Min söndag började väldigt segt vilket ändå var rätt så uppskattat. Efter ännu en seg start var det dags att börja på min riktiga tanke för dagen. Jag tog en promenad till tågstationen och satt mig på tåget in till Philadelphia.



Jag gick av vid Jefferson station och träffade där Marlene. Marlene är Kerstin's vän, tjejen som bjöd in oss till Adam i fredags. Hon är en au pair mitt inne i Philadelphia och visade mig runt en massa dagen till ära.

Vi började med att promenera till the Liberty Bell.

Jag är inte high på Amerikansk historia (kanske borde plugga det till våren?) men det var intressant att vara där. Gratis är ju också gott. Lilla utställningen de hade runt omkring the bell var ju bra gjord men genom hela dagen så rörde vi oss så himla fort. Vi kom till ett ställe och började direkt fundera på vart vi skulle efter det. Detta gjorde mig rätt så stressad så jag tog mig aldrig tiden att faktiskt läsa och observera men.. Jag får ta mig tillbaka hit i framtiden.

Independence hall 

Vi gick till andra sidan gatan där vi hittade Independence hall. Där har vi också en massa, massa historia och vi tog tillfället att ta en guidad tur (även den gratis).

En hel del i Amerikansk historia hände här i Philadelphia och det var kul att få en snabb inblick i det hela. Får helt enkelt ta mig tillbaka sen! 

Vi tog oss upp i ett rum där man hade en liten utsikt över the Liberty bell. Rätt så bra grejer alltså. 

Vi fortsatte promenera och hamnade på ett hak som hade Philly cheesesteaks. Det är liksom en thing around here. Det är som en macka med cheesesteak helt enkelt. Det finns 2 väldigt kända ställen som kirrar cheesesteak men vi var alldeles för långt bort och gick till ett annat ställe. Det var gott men ingenting mindblowing I would say.

Promenaden gick vidare till Penn's landings. Det var som en hamn precis vid Delaware river (en river som skiljer Pennsylvania från New Jersey) och vi kom dit vid ett utmärkt tillfälle. Det var solnedgång och så lugnt och fint. Vi satt oss här ett bra tag och bara pratade. Så himla mysigt ställe!

Vi promenerade sedan tillbaka in mot Centrala city igen och gick förbi flera väldigt fina platser. Det finns mycket mer att se, stort som smått men jag kände att jag behövde ta mig hem för att säga hej till min värdfamilj. Antingen hade de eller jag varit ute på äventyr så vi hade inte sett mycket av varandra denna helgen.

Independence hall again

Mina föder värkte såååå otroligt mycket när jag kom hem men det var all good. Jag la mig fint i min säng och kunde sova så himla gott efter en alldeles utmärkt dag i Philly!